Tjo!

Idag är nog första dagen på länge som jag är bakis efter en natt full av festande, fina männskor och random konversationer från hundvalpar till spel, från snack om personer med diagnoser till ambulans samtal. Jäklar vilken kväll/natt vi hade...men fan vad kul vi hade! Jag hade så roligt att jag lyckades glömma allt negativt som pågott ett tag nu, ja, jag blev full men det var ju inte riktigt menat att det skulle bli så. Men jag ångrar det inte, jag har nog med hjärnceller så jag tål nog att döda några styckna ;D 
En vän till mig fick ju till slut fylla 20, eller "fylla systemet" som hon säger. Så hon hade en "liten" fest vid sig och folket där va så fina o roliga o snälla! Både bekanta och nya ansikten fick jag se, vilket gjorde det hela mycket intressantare. 
Fast jag är rätt förvånad över en sak...oftast när jag druckit under det senaste året så har jag fått en "tröskel" där alkoholen sakta kickar in och då jag oftast får ett klappande hjärta och svårt att andas i samband med yrsel och illamående. Nu kom ingen tröskel och jag klarade av mer än vad jag trodde, för jag drack ju inte lika lite som jag troddde att jag skulle xD 
Inte för att nån av er som läser nog bryr er men det är väl en lite rolig minnesnotering för mig själv om inte annat. Jag hade med mig en egen dricka som va 21% på 5cl, en rosa sak som luktade lychee parfym men...ja bara det smakade parfym oxo men när jag blandade ut det i päron cider jag snodde at Gaffel så blev det ju gott! Sen blev det ju en och en anna...eh..ja sammanlagt blev det väl ca 5 shots och lite(jätte lite, typ två klunkar) ren vodka som en killkompis fick mig o dricka XD Ääääh det är så äckligt!!! 
Menneh ah det blev ju en del ändå, så gick jag väl runt och pratade med olika personer/klungor om olika saker. Lite läskigt var det dock när Gaffel kom och plockade med mig och ställde mig framför en JÄTTE stor kille (som tydligen är Idas dude...på g iaf) så aså...jag tror jag skulle bryta nacken när jag kollade upp mot honom. Han är 208cm lång och ett jäkla muskelberg men snäll som en nallebjörn, så den klassiska "lilleman" som kanske ser stor och farlig ut men är jätte snäll och gullig. Jag hoppas de blir ett par elr iaf dejtar ett tag, han verkade va en bra kille för henne. Men det ser ju lite roligt ut när hon är typ hälften så stor som han! 
Sen när vissa kom fram till mig och sa "Så du är den omtalade Tinna!" eller "Är det du som är Tinna som de pratat så mycket om?" blev jag lite förvånad, inte trodde jag att de pratat om mig till folk som aldrig träffat mig. Även om jag vet att de aldrig skulle säga ett ont ord om mig. Så jag frågade Ida om det när vi satt på bussen påvägen hem till mig på morronen, nu imorse vid 04. "Jag hörde av random folk på festen att ni pratat om mig till dem, varför det? vad finns det att nämna om mig? xD" typ, hon bara log och sa "klart vi pratar om dig, du är ju vår Tinna." och jag antar att det ligger nåt i det med att jag var en av Veras första vänner här i sverige och att jag blev "adopterad" av ida att vara hennes lillasyster då i början. Vi har ju kännt varann så länge ändå. Vad blir det nu? Hmm....ja typ 7 år nu tror jag. Ganska galet ändå!

Jaja, tillbaka till festen. 
Det var tänkt att vi skulle lämna festligheterna och dra vidare senare, men så långt kom vi inte! Vi hittade en buss mot stan efter lite letande och några svordomar över att tunnelbanan slutat gå. Men inte kom vi långt med den bussen förän någon i säterna längst bak i bussen fick någon form av anfall. Vissa trodde att det va epilepsi, men han beteddet sig lite för....påverkad av något annat för att det skulle kunna vara ett sånt anfall. Jag är ingen expert på epilepsi anfall men jag har mina aningar om att han var drogad för hans ögon stod åt olika håll <__> typ! 
Aja, nån ringde ambulans och lite efter att de kommit kom en ersättnings buss till oss som tog oss till gullmars och tc. Fast vi hoppade av vid kungsan för att gå till max och äta. Och nu menar jag max hamburgare, inte en person! 
Såååå ingen drog vidare till nån krog/bar/klubb vadjag vet, folk åt och sen gick de flesta hem xD 

Jag och Ida kom hem vid 04.20 och deckade i sängen ganska direkt. 

Nu på dagen idag har jag tagit en "lång" promenad med Noola en tredjedel av varvet runt sjön trekanten i liljeholmen och sen hem igen, jag bor ju så nära dit så vi givk självklart dit och tillbaka~ Vilket var väldigt skönt! Bakis o allt, ja då går man promanad med sin vovve! :3 
Och så har jag tittat på filmen Wreck it Ralph! Och den var ju sååå underbar!!!!<3 ;u; och ååh kvalitén i bluray filmer...mrr!
Nu efter att jag skrivit klart detta inlägg ska jag åka mot skanstull för att möta Gaffel, vi ska ut o äta dumplings! 8D<3 efter det ska jag iväg till hamnen och möta upp min vän som kommer till mig från Finland och ska bo hos mig hela veckan~ Vi har inte setts på ratal så ska bli kul att träffas igen även om det kanske blir lita awkward i början  >__>

Så jag uppdaterar väl mer i veckan om vi hittar på något kul! Ha det bra tills dess alla läsare~

Hej, ja detta blir ett inlägg riktat mest till dem av er som läser min blogg men som verkar göra det bara för att hitta något att trycka ner mig med eller klaga på mig. Fast lite ska det handla om vad som hänt på sistone också~
De som "ställt sig på hans sida" i detta. Varför finns det sidor? Varför har det som är emellan honom och mig blivit ett allmänt bekymmer? Och varför i hela fridens namn bryr ni er om att slösa energin på att tjata på mig om att "växa upp", "ta det vuxet", "ge upp hoppet om en framtid med honom, om det var menat hade det hänt", "sluta hoppas och bete dig som en 12 åring", "get over it, DET ÄR SLUT!" Vad fan har ni med det att göra? 
"Sluta skriva texter på din blogg där du tycker synd om dig själv och ryck upp dig." Jag skriver väl vadfan jag vill på min jävla blogg? Jag skriver väl vad jag vill på min bdb för det är inte som att jag snackar skit om honom eller om er när jag gör det så vad är erat problem? Stör det er så mkt att jag söker stöd från de kompisar jag kanske inte finner ett sms bort? Ja, jag är väl en attention whore, jag är väl medveten om det men det verkar inte störa någon annan än er. 
Sluta göra narr av hur jag beter mig, hur jag hanterar detta och att jag fortfarande tror på vissa saker. För en sak ska ni ha klart för er, jag tror mer på hans ord är på det ni säger att han sagt. Om han ljuger för mig får han erkänna det face to face, om han säger en sak till er och en annan till mig är väl inte det mitt bekymmer? 

Jag har inte sagt ett ont ord om honom, jag har inte beskyllt honom för något som hänt sen den dagen vi inte längre va ett par. Det är NI som tolkat det jag skrivit på eget sätt och vis, det stärks inte av hur många som ycker att jag är en hemsk människa, dryg, nedlåtande och nedtryckande med allt jag säger som inte är det svar ni ville ha av mig. 
Jag är trött på dehär, ni är hans kompisar, så stötta honom då i det han går igenom i sitt liv och gör honom glad. Men "anfall" inte mig för att ni inte tycker om mig. Mina kompisar har försökt se det som försiggår från bådas sidor, min bästa vän Lili fikade med honom för att se att allt är okej med honom och många andra frågar mig hur det är med honom. 
Så vad är ert problem? 
Jag får säkert en massa skit för att jag skriver detta inlägg, jag blir väl ännu mindre omtyckt och görs väl ännu mer narr av, vad vet jag. Men jag hoppas ni kan börja tänka efter med vad ni säger. Jag kmr inte ge er det svar ni verkar söka som är nåt i stil med "åh men gu så rätt d har, vad dumt gjort av mig, jag ber om ursäkt över mitt beteende och ska genast bättra mig och lämna er alla ifred." Riktigt så funkar det inte, inte i min värld iaf. Om jag är dryg och nedlåtande, vad är då ni?
Jätte vuxna som håller på som ni gör. 
Jag kmr inte bryta kontakten med honom om det inte är något han och jag kommit överens om, jag är kvar som en av hans bästa vänner, för att han sagt det. Jag vill ha kvar honom i mitt liv då han blivit en så sjukt stor del av det och ja, vi kanske inte fungerar som ett par just nu, men kanske senare. Om några år när vi fått ordning på varandras liv, när allt inte är så kaotiskt och när de största kriserna är över. Om det hjälper mig att tänka såhär så låt mig då göra det eller är det så roande att försöka få mig att må så hemskt som möjligt? Att få mig att tvivla på hans ord och att försöka stöta bort mig så gott det går. 
Det är såhär jag upplever ert beteende och jag fattar inte vad ni har med det hela att göra ens? Om jag uppfattat något fel får ni gärna rätta mig, om det inte nu skulle ta upp för mkt av er tid.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag vill inte vara elak, jag vill inte vara dryg eller nedlåtande, det är jag inte med mening men jag måste ju få försvara mig och säga ifrån nån gång. Jag vill inte sänka mitt huvud mot såna som inte verkar vilja mig något välmenat. Jag hanterar situationen på mitt sätt och om det stör någon så behöver man inte följa mina steg i livet bara. Så enkelt är det. 

Han hälsade på hos mig för några dagar sen, i onsdags för att vara exakt, och vi umgicks och såg på film. Det var en träff som gick betydligt bättre än det förra och han sa ju ändå irl att jag är en av hans närmaste vänner, en av hans bästa vänner. Så det är de orden jag tror på. Vi lämnade hemmet och tog en fika vid slussen när mamma skulle komma hem och så fick han låna hem min största docka för att han så gärna ville ha en SD, så fick han låna henne~
Att jag nämner vad han sagt är för att vissa av hans kompisar tydligen inte tycker om att vi fortf har kontakt och är vänner även om vi är varandras ex just nu. Vilket jag inte förstår varför det ska levas efter "regeln" av "this is how exes work" för sådan regel finns inte. Inte i min värld iaf. 

Jag tar mig framåt i min egen takt, jag tar mig vidare i livet och har satt upp nya mål när de mål jag tidigare satt inte gick som de skulle. Som jag hade hoppats att de skulle. Om jag inte tar mig framåt i livet i den takt någon annan önskar är det väl synd för denne, men jag kan inte alltid och jag vill inte alltid göra saker för andras skull. Jag gick klart gymnasiet för att göra mina föräldrar nöjda, jag hade nog hoppat av annars. Jag jobbade länge hos pappa för att han behövde hjälp och då slapp jag söka jobb. Inte är det lättare att jobba för det. 
Jag vill göra något för mig själv nu, sen om någon annan eller en viss vill följa med på den stigen kan jag inte veta nu.
Jag ska börja jobba igen i vinter/höst när hunden vuxit till sig lite, kanske hos pappa och om inte så får jag söka jobb annanstans. Jag ska spara ihop pengar, jobba hårt och spara, spara, spara tills jag har råd med en egen lägenhet, hellst med 2 rok. Om jag får tag i en trea kan jag hyra ut ett rum och så, vi får ju se. 
Jag kom inte in på skolan jag sökt till, jag hamnade i reservgrupp 2 och på plats 49. Vilket ger det hela en väldigt osannolik blick på att jag skulle komma in. Ja, jag kanske söker igen nästa år men just nu siktar jag på att jobba och spara pengar till en egen liten lya. Hellst i stockholm men måste jag så kan jag tänka mig att flytta till typ Uppsala elr nåt. 

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag var jag på stan och träffade en saknad vän som varit bortrest borta i amerika. Vi gick runt i stan och jag hade vovven med mig för att jag inte (ofc) kunde lämna henne ensam hemma i flera, flera timmar. Så hon fick följa med! Vilket gick bättre än väntat, hon pep inget alls första gången på tunnelbanan, ville gärna nosa runt och var tok intresserad av en persiko kärna, men bortsett från det gick det bra. Helt inne i stan, i t-centralen blev hon dock stressad och pep en hel del, men jag ville att hon skulle vänja sig ändå eftersom vi ändå bor i stan. Och då menar jag I STAN. Men efter typ en kvart och efter att vi vandrat mot parken bakom Kulturhuset så gick det bättre~
Hon har varit så duktig så idag lilla tösen! :D

Och nu på kvällen ska jag nog bara ta det lugnt, peta på ipaden och kanske skriva på något. Karaktärs beskrivningen på nyaste karaktären kanske. 
Jag hoppas dock att jag kan göra något produktiva imorgon på dagen iaf >__> Typ rita klart dedär i PS jag håller på med. Nåja, imorgon blir det nog utgång för min del! 
Vi hörs igen när jag har något intressant att skriva och när jag kommer ihåg att skriva det också! XD 

Varning, lite långt inlägg idag ^^'

En helt ny väääääärld! Är Tyria (tror det hette så jag är så dålig på namn på saker o ting xD) Har iaf börjat spela Guild Wars 2 och är helt käär så fint det är och roligt<3 Jag har saknat att bara sitta och spela och har ju inte tidigare riktigt haft tillräckligt med bra internet uppkoppling eller dator till att köra online spel på, men nu har jag ju tydligen det! Även om an mac kanske inte är det bästa att ha att spela med man vad gör man om man inte har en stationär speldator som man önskar man hade! Det funkar ju iaf! Och den segar inte ens eller hurrar nu när jag grävt fram min kylplatta igen~
Så jag skringer runt där med min panter sak och försöker bli starkare. Lika mycket som att spela hjälper mig att läka från det som hänt och kopplar bort de negativa tankar som vill ploppa upp ibland. Så det är ett sätt för mig att läka, att dyka ner i spelets värld och fokusera på det som händer där.

Jag kämpar fortf med att gå upp i vikt igen och har faktist fått tbx matlusten igen nu när jag är lite gladare om dagarna och har roliga saker för mig, så har jag faktist gått upp några kilon. Men jag hoppas jag inte sjunker ner igen. Jag har klättrat uppåt ur mitt svarta hål jag föll ner i för bara några dagar sen pga en händelse jag fick reda på. Men tack vare vänner och fanilj är jag redan påväg upp igen. En kompis jag brukat chatta med via fb hjälper mig oxo mycket mer än vad jag visar att hon gör. Det kanske inte sjunker in på en gång den information och de råd hon ger, men efter ett par timmar eller dagar börjar jag fundera mer på det hon sagt och täbker attdet kabske skulle vara bra att tänka på det om dagarna.

Jag drömmer inte lika mycket om Jing längre om nätterna, jag skjuter bort den stora stickade tröja jag snott att krama på och jag känner mig inte lika tom om dagarna längre utan Jings sällskap. Jag säger inte att jag är över honom, helt kommer jag aldrig att bli detm men jag kan nog lägga mina känslor och tankar om en framtid med honom inlåsta i kistan tillsammans med den del av mittbjärta som har med kärlek utöver vänskap och familj att göra. Den brinnande kärlek som mitt hjärta bultar för honom för, den får jag låsa in tillsammans med det jag precis nämnde för att jobba påen vänskaplig relation med honom istället. För tillfället. Igen av oss kan veta vad framtiden har att visa oss, men vi kan få hintar av det genom de handlingar och händelser som sker nu.

Jag har inte slutat att tro eller att hoppas, men det vet han och jag vill inte nämna det mer även om det är så viktigt för mig.

Jag ska försöka fokusera på mig, bli min egen bästa vän och livskamrat, göra vad jag tycker är kul och fullfölja mina drömmar och mål i livet. Jag ångrar fortfarande inte riktigt det som hände på söndagen den 30:e men jag ångrar konsekvenserna och oron som jag skapat med den händelsen. Jag hoppas även att han kan förlåta mig för det en dag.

Just nu har jag fortfarande vågor av ilska, sorg, deppression, kris/panikångest och liknande negativitet men jag har också en hel del vågor av glädje, sprallighet, förväntan och postivia känslor. Så vågorna fortsätter och gör nog det att tag till, men det är på bättringsvägen. När så mycket händer på samma gång stänger man till slut av vissa delar av hjärtat och hjärnan i ett försvar mot sig själv. Det är väl det jag gjort och håller det nog så ett bra tag.

Jag spenderar stora delar av mina dagar med att fundera på vad jag skulle kunna rita, vad jag ska spela och hur länge, vem jag skulle vilja spela med eller så. Jag klär på mig på morgonen och bara sätter på mig det jag tycker är bekvämt. Varför pladdrar jag om detta? Jo, för att jag innan alltid tänkt på vad som skulle vara passande att ha på sig om han skulle se mig. Vad han skulle tycka om de kläder jag valt eller om den frisyr jag har för dagen, jag tänker på det lite fortfarande men inte lika mycket. Jag vill vara söt och fin, så jag klär mig där efter. Jag vill vara söt i mina egna ögon med, jag vill kunna se mig i spegeln och känna mig fin, utan att rynka på pannan över att det är något som är fel. Jag ska bygga upp ett självförtroende och självsäkerhet, självrespekt och självständihget, precis som vi pratat om i fb chatten. Jag jobbar på det för varje dag i små små steg. Och till slut når jag nog dit.

Min hund och jag kanske inte är så överens just nu men hon tassar efter mig vart jag än går om hon är vaken, även om mina föräldrar är hemma, så hon tycker nog om mig ändå.
Mina vänner finns bara ett digitalt meddelande bort och min familj finns runt omkring mig på kvällarna, han finns i trakterna han med ibland. Bara han mår bra och är glad kan jag vara lugn, jag och han är vänner nu. Vad som händer sen, det får vi se~

Titeln för dagen är bara en låt jag tycker om som BMTH gjort förresten :3
(Ber om ursäkt för stavfel om såna uppstod men skrev lite snabbt och via ipaden)

Helgen har varit hur jäkla awesome som hellst! Jag hade en awesome Vän över från fredag till nu idag, Söndag, så underbara människor kom på kalaset och vi hade det jätte kul! Fick en pokémon lek och en magic lek av Solis o Pärla, en Jirachi plush och docksaker av K och sentimental cirkus påminnelse lappar av Rena och gifflar av Darque :3<3
Jag hade börjat må bättre sen jag kom hem igen.

Men så började jag tänka igen, och har haft mina aningar. Så frågade jag till slut och fick det svaret jag inte klarade av att hantera just nu.

Jag föll ner i gropen igen, men gropen har ingen botten och jag faller mot mörkret i hålet utan botten.

Jag trodde det skulle ordna sig. Nu vet jag inte längre. Jag tror och hoppas på en fin framtid med dig. Men att se dig med någon annan redan nu, att se dig vara som inget hade hänt, det gör så ont. Det är så förvirrande, jag förstår inte, jag vill vara din. Jag kan bara inte släppa taget, jag kan bara inte sluta hoppas och sluta tro. Jag kan bara inte glömma det underbara vi hade och jag kan bara inte förstå att det blivit såhär.

Jag är nollställd, jag ska kämpa för att hålla mig samman på Onsdag och morgondagen(och kvällen som är nu och natten till imorgon) spenderas hos Lara. Jag ska koppla bort mina tankar från världen och spela och hjälpa till med cosplay. Jag kmr vara lite borta, jag kmr vara off, jag kmr kunna läka mitt hjärta men det kommer ta så otroligt lång tid. Sen är det låst. Jag ska dyka in i mitt tecknande, min hund uppfostran och mitt digitala skapande av 3D saker och teckningar. Jag kmr inte kunna läsa, jag kanske kmr kunna peta på dockorna, jag kmr inte kunna lyssna på de låtarna vi delade och jag kmr inte kunna ta av allt än.
Men jag vill se till att vara redo, fram tills i Augusti/September, när du hämtar dina saker och det blir alldeles tomt.
Men du lovade att inte försvinna ur mitt liv, jag vill inte försvinna ur ditt. Jag vill att vi är vänner.
Du är ju ändå Mima.



Ska du som läser lämna en kommentar vill jag be dig att tänka på vad du skriver.

My mind makes no sense..-.-
Ja, det va ju tänkt att det skulle tänkas positivt men med alla dessa vågor av nedstämdhet blir det svårt. Imorgon skrivs jag ut från psyken och hoppas på att jag inte behöver komma tillbaka på ett bra tag. Att saker och ting kunde börja gå så pass väl iaf. Täbkte skriva ett halvt snabbt inlägg eftersom jag ska påbörja mitt livs första livestream om typ 10min. 

https://new.livestream.com/accounts/4624702

Om nån vill kika. 

Men morgondagen blir nog trevlig ändå, även om jag har ångest och är stressad över att åka hem igen. Ja, det är tomt. Även om det bor två till där förutom jag. Det är tomt ändå. 
Men en vän kommer ju på besök på kvällen och stannar över hela helgen fram till på Söndag så jag hoppas att jag får annat på tankarna under helgen iaf. Under veckan händer det saker med, Herr Grön kmr på besök på måndag (rätt så säkert iaf), Jing hälsar på på onsdag och Mori ska hälsa på någon dag under veckan oxo. Sen lär Lili hälsa på en del med. Jag behöver bara sällskap under dagarna för att jag inte vill/klarar av att vara ensam, särskilt inte nu. 
Att Jing hälsar på på Onsdag gör mig både överlycklig och ger mig ångest. Jag är rädd att det ska hända nåt fel eller att något ska gå fel, att jag inte ska klara av det...men det är något jag VILL och nästan måste klara av. För min och hans skull, om vi ska fortsäta vara vänner alltså. Så vi ska väl sitta o peta på dockorna o se klart på Sweeny Todd for once xD Och dricka te.
Måndagen ska bli kul med, har inte träffat Herr Grön på evigheter, han ska hjälpa till med att ha en grooming day på hunden och så ska vi väl spela nåt. Och dricka te. 
Med Mori ska vi väl snacka bara...o dricka te. 

Så får vi hoppas att hissen går imorn kväll så slipper vi släpa upp nån resväska för 6 våningar vilket är 12 trappor XD Annars får fan jag fnatt!
O på lördag äre kalas, så ganska roligt blir det ju ändå den kommande tiden. Det är bara rädslan för ångest och panikångest anfall som ger mig en dålig magkänsla över det hela. Men det ska nog gå braaa~

Nu börjar jag snart rita och streama, så kika in vetja~

Baibai~

Gårdagen kunde varit bättre och denna dagen kunde varit finare. Men det som hänt har hänt, jag är inte redo att släppa taget än, jag är inte redo att ta mig vidare än men jag har accepterat det som hänt. Att acceptera det fick mig tyvärr att tappa kontrollen och jag ligger nu inlagd på huddinge special psykiatri fram tills på torsdag. Tills vidare iaf.
Jag har inte mycket att säga, inte mycket att roa mig med här heller och inte är det det mest optimala stället att till bringa min 20års dag på heller. Men det kan ju inte hjälpas så jag får väl bara finna mig i det. Vad Jing gör idag vet jag inte men det kvittar, bara Jing mår bra och får le varje dag är jag glad.

Jag har nu nått botten, så nu kan jag inte göra annat än att ta mig uppåt igen, sakta men säkert.
Jag är fortf instabil i det mentala, jag får fortf gråt anfall och jag blir fortf nedstämd lätt men jag mår iaf bättre nu. Inte för det som hänt utan för att jag till slut accepterade Jings ord, även om jag fortf tror på vår framtid tillsammans. Även om det kanske sker först om några år. Eller om 10 år. Så tror och hoppas jag fortfarande.

Just nu väntar jag på att mamma ska komma hit med lite saker till mig att roa mig med, o mobil laddaren, kläder, murre, zimmer, rit saker och sånt.
Kanske får nån födelsedags present oxo men fika går ju oxo bra. Bara jag får vara glad på denna dag. Så kommer jag nog hem igen på torsdag~
För på lördag är det kalas!

Jag uppdaterar lite då och då, ha det så trevligt i era dagar~

Smile, smile, smile, your smile makes me smile. 

Ja, nu har jag fått lyfta den tunga stenen ur mitt hjärta och är nu lite gladare än jag varit på sistone. 
Men ja, idag började dagen mindre bra men gled snabbt över till att vara mycket bättre. Så jag har suttit och ritat o fixat med en kompis födelsedags present medan jag väntat på att Lili ska sluta jobba o komma över. Så satt vi ba o chillade, hon kollade på nån serie o jag satt o ritade. 
Tog en varsin drink oxo gjorde vi~ 

Här e gif saken jag gjorde
http://geekyartcreator.deviantart.com/art/B-day-gift-for-a-friend-381689866?ga_submit_new=10%253A1372546744 

Så ah, inte mycket jag har att säga idag. Mamma kom hem ikväll och nu när jag skrive är det egentligen redan Söndag. 

Så kanske kmr upp nåt mer vettigt imorn, Nattinatt~

Ja de va ju dedär med att fortsätta vandra på denna yta. Idag fick mitt mental för sig att det var slut orkat. Men mitt hjärta tyckte inte likadant, och om jag försvann skulle jag inte få se alla min vänners underbara leenden mer, speciellt inte leendet jag älskar mest tillhörande min kärlek. Så jag satte mig på soffan och ritade klart ikonen för chrome och gjorde även klart en för itunes.
Medan tårar rann förut kom valpen o hoppade upp i mitt knä o la sig där, sen efter ett tag försökte hon slicka i sig mina tårar oxo men det va inte lika uppskattat av mig. Men tanken uppskattas<3

Så va det en kompis som bestämde sig för att han inte ville ha kontakt med mig mer för att jag är känslokall, idiotisk och negativ. Och mina känslor är helt inställda på en viss annan sak, som alla som läser min blogg vet om, att jag ärligt talat inte orkar give a fuck vad vissa människor tycker om mig. Tycker de det sä gör de väl det, jag vet att det inte stämmer och det gör de som verkligen känner mig med.

Så nu på kvällen orkade jag inte sitta hemma mer (åh så hemsk jag är som lämnar valpen hemme med min far) så jag trallade över till Lili för ett glas saft o lugn.
Nu ska jag nog ta mig hem o lägga mig. Är så trött...och imorgon kommer mamma hem oxo. Så på söndag kanske jag kan göra nåt...vi får se!
Jag vet att dagen låter deppig men jag har faktist varit glad idag med! Började ju ändå dagen med att sätta på musik o börja städa i köket o sjunga med till mina låtar. Fast jag e hes så som tur va hörde bara hunden xD
Så efter det satt jag och tänkte, sen lekte jag med valpen o sen gick det down hill. Men de e chill nu, för stunden :3 Jag har en hatkärlek för weheartit oxo. Men ja, nu ska jaaag heeem~ Baibai~