Helgen har varit hur jäkla awesome som hellst! Jag hade en awesome Vän över från fredag till nu idag, Söndag, så underbara människor kom på kalaset och vi hade det jätte kul! Fick en pokémon lek och en magic lek av Solis o Pärla, en Jirachi plush och docksaker av K och sentimental cirkus påminnelse lappar av Rena och gifflar av Darque :3<3
Jag hade börjat må bättre sen jag kom hem igen.

Men så började jag tänka igen, och har haft mina aningar. Så frågade jag till slut och fick det svaret jag inte klarade av att hantera just nu.

Jag föll ner i gropen igen, men gropen har ingen botten och jag faller mot mörkret i hålet utan botten.

Jag trodde det skulle ordna sig. Nu vet jag inte längre. Jag tror och hoppas på en fin framtid med dig. Men att se dig med någon annan redan nu, att se dig vara som inget hade hänt, det gör så ont. Det är så förvirrande, jag förstår inte, jag vill vara din. Jag kan bara inte släppa taget, jag kan bara inte sluta hoppas och sluta tro. Jag kan bara inte glömma det underbara vi hade och jag kan bara inte förstå att det blivit såhär.

Jag är nollställd, jag ska kämpa för att hålla mig samman på Onsdag och morgondagen(och kvällen som är nu och natten till imorgon) spenderas hos Lara. Jag ska koppla bort mina tankar från världen och spela och hjälpa till med cosplay. Jag kmr vara lite borta, jag kmr vara off, jag kmr kunna läka mitt hjärta men det kommer ta så otroligt lång tid. Sen är det låst. Jag ska dyka in i mitt tecknande, min hund uppfostran och mitt digitala skapande av 3D saker och teckningar. Jag kmr inte kunna läsa, jag kanske kmr kunna peta på dockorna, jag kmr inte kunna lyssna på de låtarna vi delade och jag kmr inte kunna ta av allt än.
Men jag vill se till att vara redo, fram tills i Augusti/September, när du hämtar dina saker och det blir alldeles tomt.
Men du lovade att inte försvinna ur mitt liv, jag vill inte försvinna ur ditt. Jag vill att vi är vänner.
Du är ju ändå Mima.



Ska du som läser lämna en kommentar vill jag be dig att tänka på vad du skriver.